Nyhetsbrev 3 2007

Ska lagstiftning återställa ordningen för Ericssons bonusplan?
Den 11 april på Ericssons bolagsstämma satte ett antal amerikanska fonder stopp för Ericssons planerade incitamentsprogram.
Programmet innehåller egentligen de flesta komponenter man kan begära av ett bra bonusprogram.
Det är öppet för alla, det innebär en viss risk för den anställde, och det kräver att företaget presterar mer än ett visst minimiresultat. 
Idén är att varje anställd som köper en Ericsson aktie får – under vissa förutsättningar en ytterligare aktie utan kostnad. Alltså enkelt uttryckt, två aktier till priset av en.
Fullt så jämlikt som det verkar är nu inte programmet. Olika graderingar hur pass mycket nyckelperson du är kvalificerar dig kanske också till ytterligare en ”gratisaktie”, eller två, ja ända upp till åtta om du sitter högt upp i hierarkin. Samt att det går bra för företaget, och att du stannar 3 år i företaget.
Men jämfört med många andra företag har det här förslaget som sagt sina fördelar.
Så det kom för många som en total överraskning att amerikanska fonder med en ägarandel på ca 11,5 % kunde blockera förslaget.
Anledningen till att blockaden kunde genomföras trots den ganska ringa ägarandelen var den s.k Lex Leo, som säger att det krävs minst 90 % ja på en bolagsstämma för att säga ja till ett bonusprogram.
Leo affären på 1980 talet var då läkemedelsföretaget Leo skulle avknoppas från Sonessons och chefer inom Volvo (som var storägare) och Sonessons fick förhandsteckna Leo aktier till förmånspriser. En helt idiotsäker affär och med kraftig upside. Erik Penser garanterade att priset inte skulle sjunka vid introduktionen.
För att skydda småaktieägare kom då Lex Leo till.

Varför kan man ju fråga sig stoppades då Ericssonprogrammet?
Ja, en förklaring tros vara att idén med att dela ut ”gratisaktier” rent generellt rimmar dåligt med etiken kring bonusar. Sätter man sig då inte in i hela programmet så kan det förklara den negativa inställningen.

Politiska konsekvenser?
I diskussionerna efter Ericssons stämma kommer nu krav på lagändring. Att en mindre gruppering av utländska ägare ska kunna stoppa ett förslag på det här viset väcker ont blod.  
Statsekreteraren i Justitiedepartementet uttalar sig kring frågan och vill att man ska se över frågan om majoritets/minoritetskrav.
Även om de amerikanska fonderna antagligen inte gjort sin hemläxa särskilt väl finns det ingen anledning att vara klåfingrig och gå in med en lagändring. Lex Leo kom till för att skydda minoritetsägare. Som sådan har den fungerat bra.
Ryktet säger också att Ericsson ledningen visste vad som var på gång och borde ha kunnat informera och idésälja programmet på ett bättre och mer ingående sätt.

Så behåll Lex Leo!

Statliga VD bonusar.
2006 togs möjligheterna till statliga VD bonusar bort. Som en konsekvens höjdes lönerna för många av de statliga VD arna väsentligt.
Postens VD Erik Olsson höjde sin lön med 10 % eller en halv miljon till 5,6 miljoner.
SJ VD höjde sin lön med 11 %  till 3,1 miljoner. Och har fått sammanlagt +41 % på två år.

Maud Olofsson tycker att den gamla regeringen har släppt iväg löneökningarna och vill nu dämpa löneutvecklingen. En väg är att återinföra bonusmöjligheterna för de statliga VD arna.
Om man jämför lönerna för de statliga VDarna så är de naturligtvis ingenting mot vissa av näringslivets toppar (se nedan). Men det blir ramaskrin från allmänhet och fack när löneökningarna drar iväg med helt annorlunda höjder än för de övriga anställda.

Självklart ska statliga VD ar ha bonus.
Problemet är antagligen bara att det gäller att hitta – bonus på vad? Det rörs upp mycket damm på hur mycket VD arna får ut i bonus. Det borde istället ägnas tid och kraft åt på vilka grunder de ska få sin bonus. Det är inte lika givet som i det fria näringslivets där t ex resultatutveckling är lättare att mäta och förhålla sig till. 

Chefslöner i överkant?
I takt med att bolagsstämmorna genomförs blir det också tydligt vad en del chefer och VD ar fått i ersättning, d v s lön + bonus för 2006.
Chefer i Sverige har inte speciellt höga löner. Chefsorganisationen Ledarna har tagit fram statistik som visar att chefsjobb med bäst lön ligger på ca 850.000 per år.  Chefer med sämst lön ligger strax under 300.000 per år.
När man då tittar på de verkliga topparna i näringslivet är det ju naturligt att en del undrar om de verkligen kan göra rätt för den storleken på lön.

Vad sägs om nedanstående.
De 10 högst betalda VD arna i näringslivet har en årsersättning i snitt på ca 20  miljoner vardera (2006). Detta i sin tur är ca 19 % mer än föregående år.
Av de ca 20 miljonerna är ca 8 miljoner eller ca 40 % bonus. Men hur stor andel som är bonus varierar kraftigt. Så har t ex Carnegies VD Stig Vilhelmsson ca 87 % i bonus (19,1 miljoner i bonus av totalt 21,9 miljoner), medan Astra Zenicas VD har ca 13 % i bonus ( 4,7 miljoner i bonus mot 35,9 miljoner i total ersättning).

Så länge som bonusen verkligen är för något utöver det vanliga och ligger i linje med företagets mål och strategier kan en rejäl bonus vara bra för såväl ägare, företag som individ. Men gränsen när allmänhet, aktieägare, media m fl tycker att det som ges ut i bonus saknar all sans ligger snubblande nära. Och då blir domen hård och massmediedrevet går. Rättvist eller inte, det går inte att avgöra.
Går det att försvara en lön på 20-30 miljoner per år? Jag tvivlar.

Vi får se om t ex MTG´s VD Holger Albrecht klarar sig från kritik.
Hans lön under 2006 var 13,9 miljoner, bonus 7,1 miljoner, övriga förmåner 1,3 miljoner.
MTG har ett upplägg liknande Ericssons med en köpt option som ger två ”gratisoptioner”. Detta ska nu ökas till sex ”gratisoptioner”. Optionernas pris testas nu inte av marknadskrafterna på samma sätt som med Ericssons aktier. Så risken är att Hans Albrecht får en förmån redan vid inköpet av optionerna, vid tilldelningen (sex ”gratisoptioner”) och sedan genom att kunna köpa aktier extra billigt.

Nästa man till kritisk granskning

”Morötter – en bok om bonus, beröm och andra belöningar”.

Priset är endast 187:- + moms 11:-
För 5 ex får du 10% rabatt och för 10 ex 15% rabatt.

Klicka här för att avsluta prenumeration på nyhetsbrev från Bo Jäghult.